De senaste veckornas nätter har inte bjudit på mycket sömn och inatt var inget undantag. Våra bebisar verkar helt enkelt inte vara gjorda för att sova särskilt många timmar nattetid. Och så är det väl med det.
Men imorse kände jag mig på bristningsgränsen av vad jag orkar utan sömn.
Min kära mamma kom ut som en räddande ängel och hängde med oss i några timmar och allt kändes så mycket lättare.
Lilla W gillar bärsjalen och sov så sött i den idag. Kanske den jag ska använda om nätterna också..
Nu är pyjamasbrallorna på, Wilmer fullmatad, Oliver nattad och jag väntar på att få fredagskäket serverat framför Lets Dance.
Min lilla kängurubebis ❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar