Vabruari

Det är som det är men det är jäkligt tröttsamt med alla sjukdomar som bara går runt.

Oliver har dock varit feberfri hela eftermiddagen så om det håller sig så får han nog få en lite kortare dag på förskolan imorgon.
Mina ögon har kliat som tusan och nu började de rinna massa kletig sörja. Välkommen lite ögoninflammation också.   😶

De här två dagarna har vi tre byggt klossar, fikat på Olivers rum, tittat på Kinderägg på Youtube,  lagt pussel,  tittat på spårvagnar (även det på Youtube) och kört en himla massa racerbilar i Olivers bilbana. Ska vi fortsätta såhär måste vi komma på lite nya saker att sysselsätta oss med.

Trött tiger

Idag hade vi ännu ett mysigt frukostbesök av fin vän med liten liten bebis. Wilmer kändes plötsligt vääldigt stor!

Resten av dagen, innan hämtning, myste vi. Lillungen är inte helt kry och vill bara vara nära. Vi var båda så trötta så vi slocknade på soffan och sov i nästan två timmar!!

Kolla tigerlockarna.. 😍

18 januari

Såklart att han som fyller år ska få smaka sin egen tårta!
Förutom en kort prommis i kylan och ett mysigt besök av grannen så har jag och Wilmer mest myst hela dagen.

Han är för trött för att leka just nu och vill helst var i famnen. Och eftersom det är hans födelsedag så lägger jag allt annat åt sidan och låter honom vara det. Vilken exemplarisk mor jag är va 😆

Många myskorvar här hemma. Mio blir liksom en del av inredningen där han ligger så fint ihoprullad i soffan.

Nu är det dags att bylta på ongen tio lager kläder och åka till förskolan för att hämta hem storebrorsan.

Kalas

Idag hade vi kalas för Wilmer. Tårta, bullar, kärleksmums, jättefina presenter och härlig familj och släkt!

Vid den här tiden för precis ett år sedan så hade förlossningen redan satt igång utan att jag fattat det. Kl 21 satt vi i bilen på väg hem från min brors 50-årsfest i Västerås. Jag trodde min falska ischias tagit en ny nivå, inte att det faktiskt var värkar. Så när vi kom hem avtog det i ett par timmar. För att sedan dra igång ordentligt och bara dryga fem timmar senare höll jag vår lilla Wilmer i min famn.

Jag har verkligen svårt att ta in att det gått ett år sedan. För det känns verkligen som häromveckan.

Jag kan inte låta bli att tänka på det med blandade känslor. Han kom till oss och inget är större än ett nytt liv. Så fick vi tre veckor i en lite rörig men lycklig bebisbubbla innan allt vändes upp och ner. Det där avbrottet, veckan när vi helt abrupt avbröts i vårt trygga mys där vi höll på att lära känna varandra, där hans rätta plats var i min famn.

När vi kom hem igen fick vi ju fortsätta där vi slutade men något i mig hade gått sönder litegrann. Den där sorgen och maktlösheten att man som mamma inte kan skydda sitt barn från hemska saker i livet. Det gör en mer skör än någonsin. 
Det första året blev stundtals väldigt tufft för vår lilla kille.

Min älskade lilla prins. Nu börjar ditt liv på riktigt ❤

Kaffe på sängen

Imorse vaknade jag upp inne hos Oliver. Man vet inte alltid var man kommer vakna när man somnar om kvällarna just nu men nätterna är ändå helt okej. Och det är mysigt att få sova bredvid honom.

Jag fick till och med kaffe och kaka på sängen imorse kl 06.20. Det är inte illa.

Sedan försökte jag "lura" in honom till pappa en stund för att bjuda även honom på kaffe så mamman kunde få bara fem minuter till. Det gick han med på och innan han gick så tände han taklampan och stängde dörren om mig. Tack för den 😏 

JÄTTEKALLT

12 minus, det är på tok för kallt. Det tycker även Oliver som varje gång vi öppnar ytterdörren utbrister "JÄTTEKALLT!" och slår armarna om sin lilla kropp.

Senaste veckorna har kantats av snor, hosta, feber och mindre bra sömn. Men det är ju såna tider så bara hänga med.

I helgen ska vi ha kalas för vår lilla kille som faktiskt börjar bli lite "stor". Man kallar dem väl inte bebisar när de fyllt ett? Men jag tycker ändå det var ett tag sedan han kändes som en bebis, inte minst för alla tänder och den underbara gluggen 😆
Vår fina kille som verkligen blivit en liten egen person. Nära till frustration men lika nära till skratt och bus. Han äter själv, tar sig fram genom att förflytta sig sittandes sedan några dagar tillbaka. Vill helst promenera runt möbler eller hålla i en hand. Stark men noll koll på den där lilla kroppen. Älskar att klappa händerna och leka titt-ut eller "tack-tack-leken". Han hörs mest med sin hesa kraftfulla stämma.

Han sover oftast, när allt är "som det ska", hela nätter och lagom till ettårsdagen har han slutat med det lilla extra flasknattmålet vid 22 och sover istället vidare. Jag tänkte köpa välling från ett år men insåg att det är ju fullkorn och efter de härliga bajs-kalasen vi haft senaste veckorna så tror jag nog att vi väntar lite med det då det finns en viss risk att det blir ännu mer party.

Bröderna ryker ihop allt mer, dvs Oliver skäller på "bebbe" när han tar hans saker och bebben är inte sen att uttrycka sin ilska mot brorsan.
Men så emellanåt är de så fina så att hjärtat fullkomligt smälter. Som när de sitter och leker tillsammans och Oliver visar sin lillebror hur man lägger i klossarna ❤

Fredag kväll

Sitter helt färdig i soffan efter en lång arbetsdag.

Förskolan var stängd för utbildning idag så jag fick i alla fall en mysmorgon med båda småkillarna innan jag åkte.

Ute är det riktigt vinterland och även fast jag inte är något fan av vintern så är det väldigt mysigt. Och väldigt kallt.

Tillbaks i vardagen

Måndag. Oliver är tillbaks på förskolan igen och K på jobbet.
Det har varit en härlig ledighet tillsammans, särskilt de sista dagarna då Wilmer äntligen är frisk och gladare än någonsin.
Han pekar, vinkar, klappar händerna och vill gå omkring längs med bord och soffan mest hela tiden.

Jag jobbar inte förrän på onsdag och inte lär det bli något hemifrån innan dess heller för lillongen har plötsligt slutat ta långsovning på dagen. 30 minuter tycker han räcker. Gissar att han inte har tid att sova bort dagen då det är alldeles för mycket roligt att utforska. Och så sover han ju gudomligt bra om nätterna igen. SÅ tacksamt.

Nu sover han en minivila i alla fall och jag tar dagens andra kaffe i soffan.

2015

Ett år med miljoner känslor.
2015 började på det mest fantastiskta  tänkbara sätt med Wilmers födelse och en förlossning i sig som var det häftigaste jag någonsin upplevt.

Vi visste redan förra året att 2015 skulle bli ett tufft men härligt år.

Det blev ett väldigt tufft år på många olika sätt.
Men också många fina stunder och att få se de båda pojkarna utvecklas och ta sig fram i livet är en ren lycka.

Av 2016 önskar jag mig friska barn (i alla fall så lite sjuka som det bara går), mer tid med familj och vänner och mer tid att göra saker som jag mår bra av.

Nyårsafton firade vi hemma igår. De vänner vi bestämt med sedan långt tillbaka kunde vi tyvärr inte träffa då deras barn fått vattkoppor och det är inte något jag medvetet vill ta in i huset just nu.

Istället åt vi en förrätt och drack ett par glas Prosecco hos våra grannar innan vi gick hem och nattade Wilmer och därefter fortsatte med varmrätten och efterrätten medan Oliver slumrade i soffan.

Vid tolvslaget satt vi tillsammans i soffan och såg ut på alla fyrverkerier. Barnen sov sig igenom hela spektaklet.

Trots att det "bara" var vi så kändes det så väldigt fulländat när vi skålade in det nya året. ❤

Idag har vi bara varit hemma och ägnat varje minut åt att busa och mysa med barnen.
Vi har verkligen vänt på Olivers rutiner nu under ledigheten och han som alltid vill gå och lägga sig senast kl åtta sitter nu fortfarande vaken bredvid mig fastän klockan är efter nio.
Hejdå egentid. Men det gör inget, vi myser med kuddar och ryggpill. Ja han är en liten livsnjutare och har förstått det där med mys. "Mamma klia ryggen! " befaller han och självklart gör jag det. 😊