Semestermood

Hela helgen har gått i en slags skön semesterkänsla, särskilt nu när värmen är här!
Igår blev det mera poolbad och på kvällen kom vår barnflicka J ut för att hänga med pojkarna då jag och K skulle in mot stan för att fira min fina svägerska. Pojkarna fick lyxmiddag med pannkakor och glass och vinkade glatt av oss från trädgården när vi gick till bussen. Så himla mysig känsla.

Kvällen blev hur trevlig som helst med ett riktigt härligt gäng på en bra restaurang.
Vi var hemma strax före 12 och båda sov förstås. Jag snusade lite på Wilmers lockiga huvud innan jag bar upp honom. Det bästa med att åka iväg på sådana trevligheter är att komma hem till mina småkillar. Och de två glada smålimporna förstås, alltid glatt viftande svansar.
Hela min värld där hemma.

Idag har vi fixat och packat inför resan, tog en sväng till Nacka Forum, badat såklart och jag tog en liten löprunda efter middagen.

Kvällen avrundas med glass och jordubbar och öl (inte för mig!) och imorgon börjar semestern pån riktigt!

Sommardag!

Vilken härlig dag!
Förskolan var stängd för planering så efter lunch var vi båda hemma med barnen.
Vi invigde poolen, SÅ härligt och efterlängtat!
Buset fortsatte i trädgården och senare under eftermiddagen gick jag och barnen ner till stranden och lekte och tittade på ankorna. K anslöt med färdigmat och vi åt middag tillsammans på stranden.

Den här härliga riktiga sommarvärmen som man längtat efter så, de där ljumna vindarna, härligt!

Som en fin avslutning bakade jag en äppelpaj när barnen somnat.

Snabbspolning!

Det är inte lätt att hinna sätta sig och skriva här med jämna mellanrum, livet går i ett och jag önskar dagarna hade minst två timmar till att få fylla ut med tid för återhämtning.

Våren kom och gick men nu hoppas jag den är tillbaka för att stanna. Men kylan hänger sig kvar.

Vi räknar ner till vår efterlängtade resa till Mallorca tillsammans med mamma, svärmor och mitt brorsbarn med familj, ska bli så mysigt!

Vår värld

Jag stängde lite tidigare igår då det egentligen var min sena fredag. 
Köpte med pizzor och skyndade hem till familjen, till att få hålla om mina älskade barn.
Med tv:n hela tiden i bakgrunden där vi följde nyheterna efter dådet som drabbat vår älskade stad.
Småkillarna fick sitt fredagsmys med popcorn, lyckligt ovetandes om de hemskheter som sker i deras värld, i deras land de ska ska växa upp.

Vid midnatt vaknade Wilmer och jag gick in till honom och kröp ner bredvid hans varma lilla kropp.
I morse väcktes jag av att Oliver sneglade in i dörrspringan och även han kröp ner bredvid mig (Wilmers säng är för tillfället 120cm, tack och lov 😅).
Där låg jag med varsin liten pojke på var sida och när Wilmer vaknade och såg Oliver så lyste det i hans gröna ögon och han utbrast "Ojiver!" Och så lutade de sig över mig och kramades, länge. Mitt hjärta svämmade över av kärlek. Så otroligt fint.
Det var en stund fylld av så mycket kärlek och värme och världen kändes med ens så ljus.

Ny vecka!

Helgen bjöd på sol, massor med häng och lek ute i trädgården från åtta på morgonen, fint lunchbesök, powerwalk i solen och självklart skridskor  för Oliver, som avrundades med korv i ishallens cafeteria. Då allmäningens bana stängt för säsongen här på Värmdö så tog vi oss till Saltsjöbadens ishall och gissa om Oliver tyckte det var spännande att åka inomhus "som de stora hockeyspelarna"!

Söndag!

Idag efter lunch begav vi oss till Gustavsberg där K och Oliver stannade vid hockeyrinken (såklart!😉) och tillsammans med Olivers farbror gav sig på skridskorna igen. Jag riggade upp joggingvagnen och gav mig ut på löptur med bästa lilla sällskap Wilmer. Han är en bra coach, saktar jag ner så ropar han "meera!" Så det blev en hyffsat effektiv runda genom Farsta Slottsvik vackra natur, längs med hamnen och på mjuka grusvägar omgiven av hästhagar. SÅ mysigt! På vägen tillbaka stannade vi och tittade på ankorna som fascinerade Wilmer fullkomligt. Sedan ville han gå en bit och plaska igenom varenda liten vattenpöl på vägen..
Tillbaka vid rinken ser jag hur min modiga lilla kille har släppt allt stöd och faktiskt verkligen åker skridskor, med klubban i handen. Han såg så liten och säker och alldeles fokuserad ut och mitt hjärta svämmade över av stolthet. Den där lilla envisa pojken ger sig inte förrän han kan. Så roligt att se honom, hur det lyste i hans blå ögon. När vi gick mot bilen och de äldre hockeyspelarna, särskilt de med stooora benskydd korsade vår väg, då höll ögonen på att trilla ur på honom 😊

Vi hann inte ens komma hem (17.30) innan båda killarna däckade för natten. De hann inte ens få i sig middag.
Oliver av ingen sömn på dagen (han sover nästan aldrig på dagen numera annars heller) och allt han fått uppleva och Wilmer tyvärr av feber som kom smygande ikväll.
Det blir halvdagsvab imorgon, tacksamt när vi kan dela på dagarna jag och K.
Då ska jag mysa så mycket jag bara kan med min lillkille. 💙

Lördag i vår- och melloanda

Denna arbetsvecka gick snabbt. Det gör de ju alltid.
Jag jobbade sent två kvällar i rad och kom hem bara en halvtimme innan killarna skulle gå och sova. Jag fick i alla fall pussa deras små blonda huvuden godnatt
och berätta nya påhittade sagor för Oliver. Här gäller det att ha fantasi!

Idag har det varit vår i luften igen. Friskt och lite kyligt men i solen värmde det verkligen! Vi tog varsin joggervagn och powerwalkade till centrum för lunch och lek på vägen.
Resten av eftermiddagen tillbringade vi ute i trädgården, medan barnen lekte så drack vi kaffe i solen. Så härligt!

Lek på rummet och middag och inte långt därefter slocknade två trötta killar.
Tillsammans med mamma tittar vi såklart på Mello ikväll!

Jag är tillbaka

Det blev ett långt uppehåll. Nästan ett år!
Det hände så mycket, först bra saker, och jag hann liksom inte skriva med allt vad livet innebar runtomkring.

Sedan hände något som inte fick hända. En mardröm. När någon i ens familj blir allvarligt sjuk får livet ett avbrott. Jag kunde inte förmå mig att skriva, jag orkade knappt andas själv emellanåt.

När sommaren var som allra vackrast kämpade en av dem jag älskar mest för sitt liv inne på ett sjukhus.

Den fantastiska sjukvården hjälpte oss tillbaka och att vinna tid.
Jag är samma människa men ändå inte.
Kanske orkar jag skriva mer om det en dag. Jag inser mer än någonsin hur viktig vår tid är här på jorden. Att livet pågår som allra mest, precis just NU. Och jag älskar innerligt, med varje liten cell i min kropp.

I vår vardag rullar allting på med våra två vrålbusiga killar som hunnit bli 2 och 3,5 år! MAJ GAD var tog tiden vägen?
Wilmer har börjat prata och de två bröderna röjer, härjar, slåss (läs brottas) och skrattar sig igenom dagarna. Precis så som jag föreställt mig hur det skulle kunna vara att ha två pojkar.
Hela helgen har vi åkt skridskor och hockeypappan K har sakta men säkert väckt ett stort intresse hos Oliver som verkligen blivit duktig! Med duktig menar jag att hans tålamod tränas och hans mod och självkänsla får honom att verkligen tycka det är roligt. Och jag är såklart löjligt stolt, det får man vara 😊

Där står han, min lilla kille med sin stora klubba!

Även lillbrorsan Wilmer, som inte alls är en så liten bror längre, skjuter ordentliga slagskott. 💙