Min stora kärlek

Min lilla kille. Över en natt när Wilmer föddes så blev han så stor. Men är fortfarande ändå så liten.
Han har ett hjärta av guld och känns så klok. Älskade Oliver.

Jag grät en del på kvällarna tiden precis efter att Wilmer kommit till oss. När jag tittade på Oliver och ett dåligt samvete stack som en kniv i mitt mammahjärta.

Den tid som vi haft tillsammans, bara vi två, var slut. Nu skulle han få dela mig. Vad jag inte förstod då var att det ryms såå mycket mer kärlek i ens hjärta än man tror att man klarar av och inte att det skulle bli mindre för honom bara för att han fått en lillebror.

Men ändå, jag tjöt flera kvällar och det var säkert en del hormoner inblandade också..
Det är ju det finaste vi gjort för Oliver, att han fått en lillebror att dela sin uppväxt och förhoppningsvis stora delar av sitt vuxna liv med.

Om en vecka börjar han förskolan och jag ser ju så mycket fram emot det. Nu kommer han förgylla dagarna för både nya kompisar och förskolepedagoger med sin härliga charm.
Och han kommer lära sig så mycket nya roliga saker.

Men ääändååå sitter jag nu här och håller på att börja gråta igen. Bara för att ännu en "fas" i livet är slut. 

Att handla med Oliver

Regnet har piskat i sidled idag så vi höll oss inne hela dagen bortsett från den obligatoriska promenaden innan lunch.
Har man hund så är det bara att ta på sig regnstället (jag äger inte ens ett sånt) och ge sig ut.

Framåt eftermiddagen bestämde vi oss ändå för att åka och handla på Coop, heela familjen.

Oliver fick gå med så det tog väl närmare en timme att handla..
Han går mellan hyllorna och pratar högt och plockar med sig sånt han tycker verkar bra. Det hamnar en hel del roliga saker i kundvagnen och vi får gå och plocka ur varefter när han inte ser.

Han tyckte till exempel att vi skulle ha Raw bars och inte bara en utan sju!
Sedan gick han med bestämda steg till läskhyllan och slängde i en cola. Han valde till och med rätt sort, den som pappan alltid dricker här hemma!

Man kan inte annat än stå och titta på och skratta åt honom 😊

När vi sedan ska lämna mataffären är stämningen inte alls lika trevlig längre..

Det stora steget

Nu har jag gjort det. Olivers spjälsäng är bytt mot en stor säng (som även vi kan sova i med honom delar av nätterna när han vaknar).

Min lilla stora pojke. Nu är du ingen bebis längre. Det har han ju i och för sig inte varit på väldigt länge men ändå.

Nu hoppas jag att han vill sova här också, så som jag slet med den här sängen hela morgon. Jag kommer sälja den med huset om vi flyttar.

I en annan säng däckade den här lilla korven efter maten imorse. Nu börjar han bli en rejäl liten bit med massor av goa valkar.

Lilla klängapan

Såhär går vi runt mycket om dagarna.

Han är så nöjd bara han får vara nära. Helst ska jag vara i ständig rörelse hela tiden och där är vi inte helt överens.
Lilla klängapan, snart kommer jag ha så mycket mer gostid för honom när storebror går på förskolan om dagarna.

Besöket på Södra BB kändes så bra igår, det kändes så positivt allting, hur jag mår, hur allt funkar och framförallt när vi pratade om förlossningen som var en helt otrolig upplevelse den här gången.

Med Oliver hade jag en väldigt mysig graviditet, jag njöt verkligen av att vara gravid varje sekund (nästan i alla fall).
Men den förlossningen var inte lika kul. Den var skitjobbig rent ut sagt. Hemsk.
Men såklart värd allt när vår lilla guldklimp äntligen kom ut.

Med Wilmer var graviditeten inte riktigt lika mysig hela tiden eftersom jag kånkade en massa på Oliver och fick besvär med både åderbrock och falsk ischias.
Men förlossningen. Vad olika det kan vara! Som natt och dag och det var det häftigaste jag någonsin gjort.

Och ut kom den här fina lilla ungen som vill vara så nära så jag ibland tror att han skulle vilja hoppa in i magen igen.

Dop

Oliver är hos mormor så jag och Wilmer har morgonen för oss själva innan vi ska iväg till Södra BB på efterkontroll. Det ska bli mysigt att få visa upp honom för barnmorskan vi gick hos, hon såg ju magen växa i nio månader och nu är han här!
Det känns som att han varit med oss i en evighet. Lilla Wilmer var helt oplanerad så det var en aning omtumlande när vi fick veta att jag var gravid igen, bara nio månader efter att Oliver fötts. Men han är SÅ välkommen och så otroligt älskad. Jag tror att allt har en mening, inget är bara en slump.

Hur som.. Här sitter jag med morgonkaffet och fixar med Wilmers dopinbjudningar.
Det är mysigt med dop. Oliver är döpt och det var en så fin dag, massa kärlek och familj och vänner samlade.
En dag för honom med musik och texter som för alltid är hans.
Jag ser fram emot att ge även Wilmer en sådan dag.

Såpbubblor

Det är något alldeles särskilt att se sitt lilla barn jaga såpbubblor, de där glittrande ögonen och den där förväntansfulla blicken varje gång det kommer nya bubblor ❤

Att söva sin bebis

Sedan en vecka tillbaka har vi börjat lägga Wilmer ute i vagnen efter hans kvällsmål runt åtta. Där somnar han direkt och vid tio väcker vi honom för matning innan vi går upp och lägger oss tillsammans. Det funkar bra för han kommer till ro så mycket fortare, annars sover han ytligt på någon av oss och vaknar så fort vi reser oss eller ska lämna över honom. Behöver jag säga att det är aningen stressande med en skrikande bebis när storebror sover en trappa upp..

Så nu har jag plötsligt två timmar helt "själv " i soffan på kvällarna. Det känns både skönt och väldigt egoistiskt. Men det funkar nu och oftast passar jag på att sova i en av dessa timmar.

Idag var jag tillbaka hos tandläkaren igen då jag haft tandvärken från hell sedan lagningarna förra veckan. R o t f y l l n i n g sa tandläkaren och nu förstår jag plötsligt hur människor med tandläkarskräck känner.

Jag knaprar värktabletter och låtsas som att det kanske går över av sig själv men antagligen kommer jag ringa och böna och be om tid för det snart.. jätteroligt verkligen.

Primadonnan

et här är min allra bästa vän. Just nu skäller jag lite för ofta på henne, mer än hon förtjänar. Det blir lätt så när tornadon sveper igenom huset här hemma och alla skriker på sina egna sätt.

Molly har varit med oss i nio långa år.
Från början var det bara hon och jag, ingen annan hund, inga barn. Vi hängde tillsammans jämt, överallt.

På uteserveringar, på fisketur, på tunnelbanor och bussar då jag hade henne med mig på jobbet under några år, salongens lilla glädjespridande maskot blev hon.
Vi gick på kurser, vi gick på stan, på NK (enda inomhusgallerian där hundar är välkomna ), överallt anpassade hon sig. Och alltid, alltid lika glad!

Vi kallar henne vårat bästa Blocket - fynd nånsin! 😉

Nu har både hon och Mio fått bli lite mer "hundar" sedan barnen kom, vilket bara gör dem gott. Det är bara det att tiden inte alltid räcker till för dem som jag önskar.
För att döva det dåliga samvetet får de fortfarande sova i sängen. Och det är både trångt och varmt vill jag lova.

Min fina älskade trofasta vän, jag hoppas vi har många friska år kvar tillsammans. ❤

Lek på rummet

Idag har vi tillbringat dagen än så länge på Olivers rum. Det blir mest att vi är på undervåningen annars om dagarna men här uppe finns ju massor med leksaker man nästan glömt..

Oliver leker med allt och jag och Wilmer sitter i fåtöljen och tittar på. Och så lyssnar vi på en skiva med godnattsånger.

Mysigt värre 😊

Tyresö

Idag blev det ett besök ut till mina gamla hemtrakter, Tyresö, för att hälsa på min bror med familj. Deras familj är lika härligt rörig som vår fast nu ligger de faktiskt i lä. 😂

Oliver myste med sin goa lillkusin som hunnit bli hela åtta månader och vi andra tryckte i oss bullar och daddelchokladbollar!

Mini Rodini-killar

Strl 56 / 86 ❤

Lördagen

Dagen har bestått av promenader i det (ovälkomna) vinterlandet och vänner på pannkakslunch.
Oliver busade så mycket med deras dotter att han däckade halv 6, innan han ens hunnit äta middag.
Samtidigt sov Wilmer ute i vagnen så jag och K åt middag bara vi två för första gången sedan Wilmer föddes. Det kändes jättelyxigt och vi frågade oss återigen vad tusan nan gjorde med tiden innan man fick barn.
När Oliver vaknade till vid 7 fick han välling och sedan bar vi upp honom och la honom, han somnade om direkt.

Wilmer ligger i min famn och äter och kommer säkert slockna igen han med.
Det här blev en märklig kväll. 😊

Vi ska lyxa till det ännu lite mer med att försöka se en hel film!

Lugnet har lagt sig

Båda killarna sover och lugnet har lagt sig över huset..

Vi snorar på hela högen, nu även karln i huset och honom är det såklart mest synd om.

Oliver var på 1,5-årskontroll idag och det gick bra. Han ville såklart inte göra allt som sköterskan frågade om utan stod bara med bus i blicken i kikade under sin långa lugg.

Utöver besöket på BVC som gick bra så har resten av dagen känts lite rörig.
Wilmer kräks massor efter matning, trots rapning och pauser i ätandet. Jag tror inte det är någon fara då han går upp fint i vikt men det är jobbigt att behöva byta kläder sju gånger om dagen..
På vägen till BVC blev vi påkörda bakifrån i en rondell. Inte i någon hastighet men bilen fick sig en törn. Vilket är oviktigt såklart bara de små mår bra och det gör de.

Nu ska det tittas på Lets Dance och drickas ett glas vin innan jag somnar.

Snorfamiljen

Här snoras det ordentligt. Alla utom K har åkt dit. Jag vaknade själv med röd rinnande näsa och ont i halsen och natten har bestått av att suga snor ur barnnäsor.
Tur den finns, snorsugen! 👍

Någon träning blev det då såklart inte idag men en promenad i solen. Oliver är hos mormor idag och jag och Wilmer ska trots allt ta oss in till stan en liten sväng i eftermiddag. Eftersom det är så fint väder så går det ju bra att hålla honom utomhus, väl skyddad i sin vagn.

Zzzz

Huset sover och ungarna är nystädade..
Jag tar min fjärde kopp kaffe för idag och har även hunnit slänga på färg på mina fransar och bryn!

Idag blir en heldag hemma, ät för trött för att ta mig för något.
Men imorgon, då händer det grejer! Då ska jag gå på dejt på stan med min man och det var inte igår. Jag har även en plan om att gå på årets första Strong mama pass på Sats, sedan om Wilmer tänker låta mig träna passet igenom är en helt annan fråga.

Från soffan

Morgon hos oss; matning av bebis och Lollo & Bernie på repeat på tv:n.
Har en sprängande huvudvärk efter alldeles för lite sömn och efter ett trist besök hos tandläkaren igår. Närmare 3000:- fattigare och två lagningar som ilar utav h-vete. Ska det verkligen kännas så?!

Varför sitta skönt i soffan när man kan sitta på bordet? ❤

Mamalyx

Den där timmen, mellan de härligt kaotiska timmarna, som jag får mitt på dagen när båda barnen sover ute i vagnen är helig. Idag blev det kaffe och nya numret Mama ute i solen.
Hur skönt är det inte att vara mammaledig den här tiden på året?!

Vårfin

Beställde både jacka, väst och skor till lilleman, nu blir han ännu mer en liten kopia av sin pappa 😉

Herr Bus

Medan jag borstade tänderna kom Oliver på idén att prova om han fick plats i Wilmers lilla klädkorg. Det fick han.

Han har börjat ge sig själv uppgifter hela dagarna. Som att dammsuga köket och ta fram en svamp och skura bord, stolar, väggar, golv, ja allt! Vilket i och för sig är bra, vem tackar nej till städhjälp 😉

Sedan fortsätter det med att tömma torktumlaren på rena kläder och tyvärr så hamnar det mesta i smutskorgen igen och blandas omkring..
Bordet dukas av och på och en och annan blomkruka byter plats.

Med det sagt; han behöver börja förskolan nu!
Efter påsk blir det inskolning och det ska bli spännande. Jag är säker på att han kommer att älska det.
Den här förskolans filosofi är att barnen ska få "utmana sig själva och sina idéer"  genom att prova på allt, vad som nu exakt menas med det. Det lät bättre när de sa det än nu när jag skriver det.

Morgonpromenaden är avklarad och jag ska ta med mig min kaffekopp ut i solen medan killarna sover.

Kalas

Feberfri glad bebis idag så det blir att åka på kalas en stund.
Oliver hjälper pappa att rensa kläder uppe i sovrummet och här sitter vi och myser.

Bästa kompishäng

Idag har vi hängt med min barndomsvän och hennes dotter, Olivers bästis. Vi säger så i alla fall för det finns ingen annan som Oliver ser så lycklig ut av att se. Förutom lillebror då.
Vi tog med barn, vagn och hundar och promenerade till en lekplats i närheten. Barnen fick gå så det tog sin tid, Oliver ska stanna vid precis varenda husuppfart och stå och titta en stund, helst knalla in på tomten och upp för trappan om det finns någon.

Mysigt var det iallafall, vi lekte och gungade och sedan slocknade Oliver i vagnen direkt.

Ikväll blir det italienskt framför Lets Dance. Lille W vaknade på eftermiddagen med feber. Jag hoppas det går över snabbt för jag vill inte se min lille plutt, som redan varit så sjuk en gång, skruttig mer. Helst aldrig någonsin.

Ni är hela min värld

Jag må säga att det är tufft och till och med jäkligt jobbigt ibland, att ni gör mig gammal och grå som inte får sova ordentligt, jag svär över mjölkspyor i sängen och mitt tålamod prövas allt som oftast.

Men utan er vore denna jord inte en lika vacker plats. Utan er skulle jag inte kunna andas.
Ni är hela min värld.

Mysmorgon

Ibland blir faktiskt mornarna riktigt lugna och mysiga här hemma 😊
K åkte inte till jobbet förrän halv åtta så jag och Wilmer låg kvar uppe i sängen en stund och matade och gosade.
När vi kom ner var även Oliver matad så jag kunde dra igång min egen frukost direkt, dvs i med kaffe så jag blev människa igen!

Sen skulle det, medan W låg och jollrade i sin korg en stund, ritas, tittas på barnprogram och läsas sagor. Goa Oliver, han går och hämtar sin favoritbok som just nu är Lejonkungen (vad annars) och kryper upp i knäet.

Två timmar senare och lite småkaos däremellan kom vi ut på promenad i solen.
Nu sover de en stund ute i vagnen och här sitter jag.
Vi väntar besök efter lunch som jag sett fram emot att träffa länge.

Trött

Så in i norden trött är jag. Trött men lycklig.
I natt sov båda barnen bra men då vaknade jag istället tre gånger i timmen av att barnen i n t e hade vaknat 😑🔫

Idag stod läkarbesök med Wilmer på schemat. Det var en fly förbannad bebis läkaren fick undersöka men han tyckte han var jättefin och jag kan inte annat än att hålla med.
Därefter hade vi en återbesökstid på Sachsska för att prata om det vi gick igenom med Wilmer när han fick RS.

Idag mår han bra men det var en verklig mardröm alltihop.
Vi trodde vi gjort allt för att skydda oss mot det där fruktade förbannade viruset men det går inte att komma undan det tydligen.
Nu gick allt väl men att se sin lilla bebis med slangar i näsan och se hur varje andetag var en kraftansträngning för honom slet mitt hjärta itu.
Aldrig har jag känt mig så hjälplös.
Jag undrade hur mycket en så liten kropp kunde orka men de små liven är så otroligt starka!

Visst förstod man innan vad livet går ut på men nu mer än någonsin vet vi att vi lever för våra barn.

❤

Lilla skatt

Idag hänger Oliver hos sin mormor och jag och Wilmer får en massa tid att gosa, något jag känner att jag knappt hinner med annars.
Veckorna går fort nu och han börjar kännas "stor", han lyssnar och följer med blicken och fyrar av många stora leenden som får hjärtat att bli alldeles varmt.

Att en sån liten kan ge så otroligt mycket.
Solen skiner som en galning idag med och vi ska strax möta upp en vän med sin bebis för en långpromenad.

Vårhäng i parken

Uppåt hela 15 grader idag, så skönt!!
Vi tog en långpromenad hela familjen i förmiddags och packade sedan in oss i bilen och åkte till svärmor i Huddinge.

Det blev ett besök i Rådsparken där vi fikade och Oliver lekte av sig ordentligt och tittade på både åsnor, getter och tuppar. Väldigt uppskattat!
En jättemysigt dag och nu är vi alla helt slut.

Newbie top till tå

Jag älskar Newbie-kollektionen hos Kappahl. Himla bra att de gör plagg ända upp till strl 104 så att jag kan köpa även till Oliver ett tag till.
Fyllde på med lite nytt till dem båda häromdagen. Wilmer fick en body som matchar Olivers tröja, ska ju synas att de hör ihop 😉

Nu tar vi helg

De senaste veckornas nätter har inte bjudit på mycket sömn och inatt var inget undantag. Våra bebisar verkar helt enkelt inte vara gjorda för att sova särskilt många timmar nattetid. Och så är det väl med det.
Men imorse kände jag mig på bristningsgränsen av vad jag orkar utan sömn.
Min kära mamma kom ut som en räddande ängel och hängde med oss i några timmar och allt kändes så mycket lättare.

Lilla W gillar bärsjalen och sov så sött i den idag. Kanske den jag ska använda om nätterna också..

Nu är pyjamasbrallorna på, Wilmer fullmatad, Oliver nattad och jag väntar på att få fredagskäket serverat framför Lets Dance.

Min lilla kängurubebis ❤ 

Konstverk

Vi tecknar en hel del här hemma om dagarna. Eller rättare sagt, JAG tecknar på befallning av Oliver och sedan ska jag fråga var det jag ritat är och hur det låter.
😊
Någon sorts konstnärlig talang måste jag ju besitta för han har full koll på vad det mesta ska föreställa 

Vårkänsla

Denna torsdagen började med lite sovmorgon till kl 07 för mig och Wilmer.
Oliver var uppe och härjade med pappa redan kl 06.. Han har aldrig riktigt förstått det där med sovmorgon.

Under förmiddagen kom vår BVC -sköterska hit för hembesök. Det skulle ha gjorts för flera veckor sedan men då hamnade ju lilla W på sjukhus.
Han har i alla fall gått upp precis som han ska och det känns så skönt. Det där kvittot på att han får i sig tillräckligt.

Nu har vi tagit en långpromenad i solen och båda killarna sover ute i vagnen. Så fantastiskt skönt det är att våren faktiskt är här, om ännu väldigt tidigt.
Det är samma känsla varje år, att man legat i ide ett bra tag och äntligen börja leva igen!
Jag njuter av lugnet och tystnaden som varar en liten stund till..

Mitt fina promenadsällskap 😊

Min vardag

Aldrig har jag haft så fullt upp i min vardag som nu.
Att vara mammaledig med två är ett heltidsarbete. Eller mer ändå.
Wilmer som är en dryg månad gammal kräver visserligen inte så mycket mer än mat och rena blöjor men han vill gärna hänga i famnen dagarna i ända om han får.

Oliver som är drygt 18 månader håller just nu på att riva huset om dagarna, det klättras på precis allt, det ska dukas, vartenda plagg som råkar ligga framme ska ner i smutskorgen, de stackars taxarna jagas och terroriseras.
Men han är underbar min lilla vilding. Bara något understimulerad. Han borde ha börjat på förskolan helst igår. Men eftersom vi väntade Wilmer då inskolningen skulle ske i januari så bestämde vi oss för att låta honom vänta till mars.
Så fick Wilmer RS, tre veckor gammal. Han kämpade på sjukhus i en vecka. Den värsta veckan i mitt liv.
Allt slutade väl men vi är tvungna att låta Oliver vänta med inskolningen ytterligare en månad, så lillen får bli lite starkare.

Så där är vi nu, vi tre och två halvtokiga hundar i ett dårhus ute på Värmdö.

Såhär hittade jag honom igår.
Jag var och bytte en blöja på Wilmer, tre minuter var jag borta och när jag kommer ut i köket sitter ungen på den höga barstolen och tittar på en film på datorn!
Hur är det ens möjligt att lyckas ta sig upp?!

Nu kör vi

Jag har "smygbloggat" i några år, alltså haft bloggar som varit låsta i syftet att ha dem som en dagbok där jag även samlat bilder.
Jag började strax innan jag blev gravid med Oliver och sedan fortsatte det som en resa genom graviditeten och därefter livet med Oliver, graviditeten med Wilmer och här är vi nu. Nu känner jag mig kanske redo att blogga öppet på ett lagom privat plan. Så nu kör vi; Ungar och livet!