Min vardag

Aldrig har jag haft så fullt upp i min vardag som nu.
Att vara mammaledig med två är ett heltidsarbete. Eller mer ändå.
Wilmer som är en dryg månad gammal kräver visserligen inte så mycket mer än mat och rena blöjor men han vill gärna hänga i famnen dagarna i ända om han får.

Oliver som är drygt 18 månader håller just nu på att riva huset om dagarna, det klättras på precis allt, det ska dukas, vartenda plagg som råkar ligga framme ska ner i smutskorgen, de stackars taxarna jagas och terroriseras.
Men han är underbar min lilla vilding. Bara något understimulerad. Han borde ha börjat på förskolan helst igår. Men eftersom vi väntade Wilmer då inskolningen skulle ske i januari så bestämde vi oss för att låta honom vänta till mars.
Så fick Wilmer RS, tre veckor gammal. Han kämpade på sjukhus i en vecka. Den värsta veckan i mitt liv.
Allt slutade väl men vi är tvungna att låta Oliver vänta med inskolningen ytterligare en månad, så lillen får bli lite starkare.

Så där är vi nu, vi tre och två halvtokiga hundar i ett dårhus ute på Värmdö.

Såhär hittade jag honom igår.
Jag var och bytte en blöja på Wilmer, tre minuter var jag borta och när jag kommer ut i köket sitter ungen på den höga barstolen och tittar på en film på datorn!
Hur är det ens möjligt att lyckas ta sig upp?!