Favorithörnan

Här är min favvohörna i huset.
Här hamnar oftast hela familjen och leker, ser på tv eller bara sitter och myser.

Mattan är så mjuk att man nästan somnar när man lägger sig på den. 
Eller så beror det på lite sömnbrist..

Det blev ännu en dag hemma med dem båda två. Olivers feber är inte alls hög men envis och går lite upp och ner. Och sådär lite för pigg för att bara vara hemma.

Vi tog oss i alla fall ut på en vad jag hade tänkt mig liten promenad i den underbara värmande vårsolen. Oliver ville dock inte "gå hem redan" och den lilla promenaden blev något längre och är man dum som bara tar enkelvagnen med sig så är det nästan rätt åt en att man får bära sin 2,5-åring hem i nästan en kilometer. Samtidigt som man drar en vagn och håller i två ivriga hundkoppel 😆

Det var då jag kände att jag verkligen saknar gymmet.

Gänget som håller ihop

När någon är sjuk i den här familjen så finns alltid de här två nära. De ser till att flocken håller ihop ❤

Oliver har varit mycket piggare men febern släpper inte helt och matlust en är noll.
Vi har i alla fall tagit oss ut på en liten promenad i den sköna solen. Och halva dagen har gått åt till att röja undan i sovrummet för imorgon påbörjas målning, tapetsering och så småningom lite ny inredning. Längtar så tills det är klart!

Lördag

Lördag morgon. Febrig men hyffsat pigg Oliver.
Pigg Wilmer som har röjt runt på hela undervåningen i en timme. Helt underbart när han sysselsätter sig själv och kan börja upptäcka världen (sitt eget hus) lite på egen hand. Häromdagen fick han sina första små skor som han gladeligen går runt med. Små korta stunder släpper han och tar ett par steg innan han faller tungt på rumpan ❤
K spelar rinkboll och jag och barnen har mysmorgon med tänd brasa och tända ljus.

Kick off på Vildmarkshotellet

Här ligger jag i en hotellsäng. Alldeles själv. Det är en märklig känsla. Innan jag åkte ifrån familjen idag så tänkte jag flera gånger "varför gör du det här??" för jag hade fasen ont i magen av att veta att jag inte skulle få krama mina småpojkar  (den stora också förstås) på två dygn.

Men den största anledningen att jag åkte, förutom att det är väldigt roligt att få umgås med kollegor och äta god mat och såklart konferera, är jag vet att jag så väl behöver det här. En liten paus att ladda om. Att få sova två nätter utan att bli väckt.
Och att få längta hem. För det gör jag, så att hjärtat nästan brister. Men jag har det så bra här. Jag började med att bada bubbelpool för att därefter simma 200 meter i bassängen. Efter en timme på rummet, ett förutom tv:n, knäpptyst rum var det dags för middag. Och några glas vin. Jättetrevligt har jag haft.
Jag tror att jag smet iväg först av alla för att slänga mig i min sköna hotellsäng.
Och nu hoppas jag på att få sova riktigt gott.

Moments

I en vardag som oftast är lite rörig, full av kompromisser diskussioner och "konflikter" mellan de små och man inte riktigt hinner stanna upp och känna efter, så känns det extra viktigt att verkligen ta tillvara på de där härliga stunderna då allt bara faller på plats.

Igår var en sådan stund när jag och Wilmer lämnade Oliver på förskolan. Hans kompisar var i full färd med att bli påklädda och eftersom han själv var redo för utelek så väntade vi utanför. Med Wilmer i knät som nyfiket såg ut över den stora fina lekgården där han om om ett halvår själv ska leka om dagarna och Oliver som stod tätt intill och verkligen myste innan det var dags att säga hejdå. En stor blöt puss fick jag och de där glittrande ögonen. Det var bara vi tre som existerade just då.

När hans kompisar sedan kom ut puttade han på mig och sa "mamma gå och jobba nu".
❤

Projekt sovrum

Om ett par veckor är det dags för renovering av sovrummet. Det enda rummet som inte blivit uppfräschat än.

Sprickorna i väggarna ska bort, ny vit färg och en fondvägg med tapet där sängen ska stå.
Jag var inne på new England stil men så såg jag den här tapeten och kände på en gång att det ska vara mer romantiskt och ljust. Nu har jag mig eget moodboard i huvudet!

Pigg

Känner jag mig verkligen idag! Pigg och frisk, sol ute(bara liite för kallt) och en supernöjd och glad 1-åring!

Vi började med en skön promenad på morgonen.
Därefter var det dags för vaccination på BVC. Det gick galant, Wilmer grät i ungefär 10 sekunder och sedan tog såpbubblorna hans uppmärksamhet.
Hans biffiga viktkurva börjar planas ut nu när han sällan sitter stilla.

Sedan åkte vi mot Nacka för en härlig lunchdate med en vän med bebis.

Väl hemma efter att ha hämtat mamma och det stora yrvädret från förskolan styrde vi ner till skärgårdskrogen för att fira älskade K som fyller 35.

Det blev en härlig middag med Oliver som var allt annat än blyg och ropade efter servitören "Olli vill ha möööölk! Olli vill ha mat!"
Sedan gick han sju varv med mammas krycka. Jag kunde inte annat än skratta - ens eget barn är väl aldrig störande, bara roligt! Eller? 😆
Wilmer var trött men glad och två trötta barn somnade nästan direkt när vi kom hem.

En fin dag som nu lidit mot sitt slut.
Imorgon är det dags för jobb.

Bra helg!

De allra flesta helger är bra men ibland blir de sådär extra bra.

Helgen inleddes med middag hos min bror och svägerska i fredags.
Småpojkarna var på topphumör hela kvällen och båda höll sig vakna tills vi skulle åka hem vid halv tio. På med pyjamas, båda två somnade i bilen och när vi kom hem var det bara att lyfta över dem till deras sängar.

Igår jobbade jag hela dagen, 9 till 19. Rn lång dag. Det är såklart inte jättekul att vara borta från barnen så länge men jag älskar att jobba i Spat på lördagarna få det är många gäster och roliga behandlingar. Igår hade vi lite extra kärlek på jobbet då gästerna bokat just Alla hjärtans dag weekend. Förutom deras behandlingar så skämde vi bort dem med godis, hembakat och rosor.
Att sedan komma hem till sin familj är det bästa med att ha varit borta.

Idag fick vi barnvakt några timmar och jag överraskade K som snart fyller 35 med en brunch med våra närmaste vänner. Så himla trevligt och eftersom vi var barnfria så hade vi äntligen tid att få prata med alla! Inte helt självklart annars 😏

Som sagt en mycket bra helg.

Nu så

.. börjar det bli lugnare allting. Jag har lyfts av det mesta huvudansvaret på jobbet och har istället ett område att fokusera på vilket betyder jobb en dag i veckan. Och sedan BARA mammaledig.

I måndags gick vi till öppna förskolan jag och Wilmer, det var månader sedan vi var där. Han älskade det och tog sig runt på sin lilla (stora) rumpa och lekte och skaffade sig nya polare 😊
Mer sådant från och med nu!

Idag är på dagen ett år sedan min lilla kille blev sådär sjuk. Denna tid låg vi i vår säng på vårt rum på infektionsavdelningen på Sachsska efter en resa med ambulans och en timme i akutrummet där ett team av läkare jobbade för att få ner hans höga puls och hjälpa honom med syresättning.

Känslan när vi låg där var ju såklart chock och lika chockad som jag var över att min pluttelilla bebis blivit så sjuk var jag över att vi blivit inskrivna och att jag tvingats åka ifrån Oliver som även han var sjuk där hemma. Han hade ju sin pappa såklart men jag kände mig så hjälplös.
Och det var bara början på den där mardrömsveckan. Usch.

Jag kramade honom extra länge och pussade på hans lilla smålockiga huvud innan jag la honom ikväll. Så tacksam över att han är den han är och att han är här hos oss.

10 år

Tio år har gått idag sedan han lämnade oss, pappa. Alldeles alldeles för tidigt.

Jag tänder ett ljus här hemma och skickar en massa kärlek upp i himlen.

Det är den största sorgen i mitt liv, att mina pojkar aldrig fick lära känna sin morfar.

Knorrhanen

Vår lilla Mio fyller fyra år idag och det är värt ett eget inlägg!

Lilla kaxiga kelsjuka taxen som liksom för alltid är vår valp ❤

Vi ser ljuset

I snart en vecka har vi legat sjuka hela familjen. Först Oliver hemma med feber, sedan tog jag över med en vidrig ögoninflammation och samtidigt drog Wilmer på sig 40 graders feber. Strax därefter däckade även jag i denna feber och bara någon sagt senare även K.

Maj Gad. Jag gissar att det är influensan vi åkt på för det har fortfarande inte gett med sig. Men den höga febern har i alla fall gått ner så att vi orkar med vardagsbestyren.
Wilmer kämpar dock fortfarande mot febern. Han sover otroligt mycket, vilket vi känner oss oerhört tacksamma över i detta läge då man själv bara vill sova sig igenom dagarna. Men det är inte riktigt likt honom. Inte får jag i honom någon mat heller, endast någon skvätt välling här och där. Trots det är han glad och busig emellanåt. Det är skönt. Men imorgon är det nog dags att ringa vårdcentralen.
Livet är inte snällt mot min lilla pojke just nu.