Helgen bjöd på sol, massor med häng och lek ute i trädgården från åtta på morgonen, fint lunchbesök, powerwalk i solen och självklart skridskor för Oliver, som avrundades med korv i ishallens cafeteria. Då allmäningens bana stängt för säsongen här på Värmdö så tog vi oss till Saltsjöbadens ishall och gissa om Oliver tyckte det var spännande att åka inomhus "som de stora hockeyspelarna"!
Idag efter lunch begav vi oss till Gustavsberg där K och Oliver stannade vid hockeyrinken (såklart!😉) och tillsammans med Olivers farbror gav sig på skridskorna igen. Jag riggade upp joggingvagnen och gav mig ut på löptur med bästa lilla sällskap Wilmer. Han är en bra coach, saktar jag ner så ropar han "meera!" Så det blev en hyffsat effektiv runda genom Farsta Slottsvik vackra natur, längs med hamnen och på mjuka grusvägar omgiven av hästhagar. SÅ mysigt! På vägen tillbaka stannade vi och tittade på ankorna som fascinerade Wilmer fullkomligt. Sedan ville han gå en bit och plaska igenom varenda liten vattenpöl på vägen..
Tillbaka vid rinken ser jag hur min modiga lilla kille har släppt allt stöd och faktiskt verkligen åker skridskor, med klubban i handen. Han såg så liten och säker och alldeles fokuserad ut och mitt hjärta svämmade över av stolthet. Den där lilla envisa pojken ger sig inte förrän han kan. Så roligt att se honom, hur det lyste i hans blå ögon. När vi gick mot bilen och de äldre hockeyspelarna, särskilt de med stooora benskydd korsade vår väg, då höll ögonen på att trilla ur på honom 😊
Vi hann inte ens komma hem (17.30) innan båda killarna däckade för natten. De hann inte ens få i sig middag.
Oliver av ingen sömn på dagen (han sover nästan aldrig på dagen numera annars heller) och allt han fått uppleva och Wilmer tyvärr av feber som kom smygande ikväll.
Det blir halvdagsvab imorgon, tacksamt när vi kan dela på dagarna jag och K.
Då ska jag mysa så mycket jag bara kan med min lillkille. 💙
Denna arbetsvecka gick snabbt. Det gör de ju alltid.
Jag jobbade sent två kvällar i rad och kom hem bara en halvtimme innan killarna skulle gå och sova. Jag fick i alla fall pussa deras små blonda huvuden godnatt
och berätta nya påhittade sagor för Oliver. Här gäller det att ha fantasi!
Idag har det varit vår i luften igen. Friskt och lite kyligt men i solen värmde det verkligen! Vi tog varsin joggervagn och powerwalkade till centrum för lunch och lek på vägen.
Resten av eftermiddagen tillbringade vi ute i trädgården, medan barnen lekte så drack vi kaffe i solen. Så härligt!
Lek på rummet och middag och inte långt därefter slocknade två trötta killar.
Tillsammans med mamma tittar vi såklart på Mello ikväll!
Det blev ett långt uppehåll. Nästan ett år!
Det hände så mycket, först bra saker, och jag hann liksom inte skriva med allt vad livet innebar runtomkring.
Sedan hände något som inte fick hända. En mardröm. När någon i ens familj blir allvarligt sjuk får livet ett avbrott. Jag kunde inte förmå mig att skriva, jag orkade knappt andas själv emellanåt.
När sommaren var som allra vackrast kämpade en av dem jag älskar mest för sitt liv inne på ett sjukhus.
Den fantastiska sjukvården hjälpte oss tillbaka och att vinna tid.
Jag är samma människa men ändå inte.
Kanske orkar jag skriva mer om det en dag. Jag inser mer än någonsin hur viktig vår tid är här på jorden. Att livet pågår som allra mest, precis just NU. Och jag älskar innerligt, med varje liten cell i min kropp.
I vår vardag rullar allting på med våra två vrålbusiga killar som hunnit bli 2 och 3,5 år! MAJ GAD var tog tiden vägen?
Wilmer har börjat prata och de två bröderna röjer, härjar, slåss (läs brottas) och skrattar sig igenom dagarna. Precis så som jag föreställt mig hur det skulle kunna vara att ha två pojkar.
Hela helgen har vi åkt skridskor och hockeypappan K har sakta men säkert väckt ett stort intresse hos Oliver som verkligen blivit duktig! Med duktig menar jag att hans tålamod tränas och hans mod och självkänsla får honom att verkligen tycka det är roligt. Och jag är såklart löjligt stolt, det får man vara 😊
Där står han, min lilla kille med sin stora klubba!
