Blev en aning kaotiskt. Lilla W var panikslagen där framme och inte ens hans arma mor kunde trösta honom. Det var fruktansvärt.
Men psalmerna var fina, dikten som hans gudmor läste upp så vacker och sången "En värld full av liv" som Sofia sjöng helt fantastisk. Resten hörde jag ingenting av då lille gaphalsen gormade mig i örat.
Det var i vilket fall en fin dag med många nära och kära som kommit för hans skull. Och en väldigt god tårta!
Snart är det dags för Wilmers dop och det ska bli så mysigt.
Det är så många som kommer för hans skull, för att vara med på hans dag.
Allt är klart inför lördagen och jag hoppas på sol dagen till ära!
Idag strök jag dopklänningen, som både Oliver och kusin Lowa hade på sig då de döptes.
Igår åkte vi till Uppsala och hälsade på barnens kusin Lowa och hennes fina familj.
Oliver och Lowa busade och röjde runt som vanligt och emellanåt fick även lille Wilmer vara med, en liten klapp på kinden eller intryckt mellan dem båda i soffan. 😆
Vi blev bjudna på både hamburgare och glass med jordgubbar!
En riktigt härlig dag.
Idag har vi bara varit hemma och fixat på altanen. Jag bakade en sockerkaka som vi bjöd grannarna på och Oliver har hjälpt till med allt och lite till.
Den senaste "leksaken " är lövblåsen som han går omkring med. Kan tillägga att batteriet är uttaget när han använder den..
En helt vanlig sms-konversation nu för tiden.
Tack att du finns kompis 😄
Idag var det förskolans dag och även invigning för just Olivers förskola så kl tre var vi föräldrar välkomna dit.
Just precis när det började så öppnade himlen sig. Så tråkigt! Men vi fick flytta in istället och se uppträdande med cirkuspirater och fika i förskolans ateljé.
Oliver sken som en sol och det märktes att han älskade att ha både mamma, pappa och lillebror med.
Wilmer skötte sig fint och kräktes ner hela sig själv och halva mig, allt var i sin ordning med andra ord 😆
Nu skiner kvällssolen och barnen sover.
Vi har precis ätit middag och druckit lite vin kvällen till ära.
Kombon av flera nätters dålig sömn, bebis som kräks kaskader och bara lite för mycket i huvudet allmänt, den är inte så bra.
Vissa dagar är lätta, andra riktigt tuffa. Det spelar ingen roll att jag älskar mina ungar till månen och tillbaka.
Men såklart gör jag det bästa jag bara kan av det. Känslan av att inte räcka till gnager ändå hela tiden i en.
Imorse efter att ha lämnat Oliver på förskolan så var tanken att åka och handla direkt efteråt. Men Wilmer blev arg och hungrig eftersom hans pucko till morsa inte gett honom tillräckligt med mat på morgonen så det var bara att åka direkt hem, lite smått stressad, och ge honom mat och så tillbaks igen.
När jag står på parkeringen och ska lasta ut vagnen så inser jag att där finns ingen vagn.
För den står kvar på parkeringen på förskolan.
Tur att allt ligger nära här i alla fall.
Och där står den, mitt på parkeringen alldeles ensam. Pinsamt!!
Nu kan ju denna dag bara bli bättre.
Världens tråkigaste väder men en frisk promenad och pannkakor till middag gjorde dagen roligare!
Märker att det blivit något av en tradition på regniga söndagar, pannkakor alltså.
Just nu i skrivandets stund skulle jag ha stått på teaterbarens festvåning i solnedgången, uppklädd och med ett glas vin i handen.
Men det gör jag inte.
Vi har haft kräkstuga här hemma sedan igår eftermiddag. Jag var först ut och sedan K. Jag ber för att Oliver ska klara sig undan det.
Det verkar som att det *peppar peppar* värsta är över men jag är så hiskeligt trött.
Nu så sover äntligen barnen så jag ska slumra i soffan innan det är dags för sista kvällsmatningen för Wilmer.
Herregud. Man borde vara immun mot sånt här skit när man har barn, man är helt maktlös och kan ju knappt ta hand om sig själv. Huh.
Den här lille herrn, som är snart fyra månader, väger lika mycket som Oliver gjorde när han var närmare ett halvår.
Hjälp!
Idag åkte vi till kyrkogården där pappa har sin grav.
På lördag skulle han ha fyllt 74. Det är den nionde födelsedagen jag inte får fira med honom.
Vi la en ros vid hans gravsten.
Oliver och Wilmer förstod förstås inte vad vi gjorde där men en dag ska jag berätta för dem om deras morfar som är i himlen.
Och deras farfar med men det får K göra för jag fick tyvärr aldrig träffa honom.
Åren utan pappa går och tiden rusar, mer än någonsin sen vi fick barn.
Men i en del av mitt hjärta står tiden för alltid still.
Och där finns han, glad och stark och alldeles levande ❤
Ikväll dricker vi Alsace vin och slevar i oss sorbet; jag, K och mamma.
Barnen sover och huset är sådär tyst.
Oliver fick vara hemma från förskolan idag då han hostade så han kräktes imorse. Hela min mage vände sig ut och in när jag först trodde det var magsjuka!!
Så idag har det varit en härligt rörig dag med en jättebusig Oliver som helt plötsligt fått för sig att han inte ska ha blöja på sig. Aaahhh..
Dagen avslutades med ett samtal med prästen som ska döpa Wilmer om drygt två veckor. Det kändes bra och jag håller tummarna att vattkopporna som härjar på förskolan håller sig borta ett tag till...
..var i morse när en stor kranbil kom och lastade av virke till vår altan som ska byggas om och barnsäkras. Oliver fick snabbt på sig crocs och munkjacka över pyjamasen och stod med stora ögon och såg på tillsammans med morbror ❤
Familjen ska iväg på äventyr och W inviger sin fina Burberry-vårjacka.
Ett secondhand-fynd som tål att växas i!
Tur att vi hann fixa i alla fall lite i trädgården igår för idag öser regnet ner.
Oliver har sovit sig igenom hela natten, det sker mer och mer ofta nu och är så himla skönt! Även Wilmer har sovit bra med endast ett uppvak för mat vid 02. Det börjar ta sig. Fast såhär bör man inte säga högt för då vänds väl allt upp och ner igen.
Lilla Wilmer har en sån hemsk hosta, han nästan skriker när han hostar och är rosslig och slemmig. Är inhalator nästa?
Det blir nog ett besök på vårdcentralen i morgon.
Igår efter frukost packade vi in ungarna i bilen och åkte och hälsade på Ks farmor som ännu inte träffat Wilmer.
Det var ett så fint möte, Wilmer låg på farmors säng och höll i hennes hand och det var något så vackert och skört i det, en gammal människa med ett helt långt liv fullt av upplevelser, minnen och erfarenheter och så en nyfödd (om man nu kan kalla honom det fortfarande..) där livet just precis har börjat.
Hon är underbar farmor och jag hoppas vi får ha henne hos oss många år till.
Förutom att få slå upp ögonen till en snusande liten bebis bredvid så är denna vy också väldigt härlig att vakna till.
Körsbärsträdet har börjat blomma och snart ser vi en pool istället för plåtar där nere på altanen.
Det finns inget goare än tjocka bebislår. Jag kan inte sluta gulla med dem!
Idag har den här lille herrn varit vaken i stort sett hela dagen, bara slumrat lite då och då i vagnen eller i sin korg.
Och han har varit så glad den lilla grodungen.
När Oliver kom hem från förskolan ville han också gosa med lillebror, det blir dock alltid lite för hårthänt men han vill så väl hela tiden.
Det är klart att jag är medveten över vilka fina killar jag har men just idag slog det mig verkligen hur lyckligt lottad jag är över att ha dessa två i mitt liv.
Såhär såg det ut i puffen imorse innan Oliver skulle till förskolan.
Myskorvarna ❤ Fast jag tror Oliver uppskattar det mer än vad Molly gör..
Efter en härlig dag mestadels utomhus tog jag mina första löpsteg efter den andra graviditeten.
Oddsen att jag faktiskt skulle komma iväg såg inte alltför lovande ut då jag somnade bredvid Oliver i hans säng vid nattningen.
Men jag kom iväg! Bara en 15-minutersrunda till att börja med och det kändes bra. Så lockade grannen med lite rosé så det blev ett litet stopp på vägen innan jag kom hem igen.
Kändes som att de få kalorier jag eventuellt brände satte sig lika snabbt igen 😆
Men himla trevligt hade vi.
Jag försöker föreviga denna helt perfekta ljuvliga lilla bebisfot på ett ark men med en vilt sprattlande kille är det inte det lättaste!
Till slut fick vi till det i alla fall 😊
Vår plan var att fira den i Uppsala tillsammans med svägerskan och hennes familj.
Men den trafiken! Kö för att komma från Värmdö, en broöppning, kö för att komma in till stan och när köerna för att komma ur stan började redan på centralbron fick vi nog. Att sitta i köer med två småbarn går bara inte.
Så vi fick vända hem. Så himla snopet.
Men vi gjorde det bästa av det och grillade halloumiburgare. Vid åtta bäddade vi ner båda barnen i vagnen och gick ner till brasan tillsammans med grannarna.
Killarna somnade för natten och när vi kom hem fick vi en lugn och skön kväll för oss själva.
En okej valborg i alla fall.
