Jag stängde lite tidigare igår då det egentligen var min sena fredag.
Köpte med pizzor och skyndade hem till familjen, till att få hålla om mina älskade barn.
Med tv:n hela tiden i bakgrunden där vi följde nyheterna efter dådet som drabbat vår älskade stad.
Småkillarna fick sitt fredagsmys med popcorn, lyckligt ovetandes om de hemskheter som sker i deras värld, i deras land de ska ska växa upp.
Vid midnatt vaknade Wilmer och jag gick in till honom och kröp ner bredvid hans varma lilla kropp.
I morse väcktes jag av att Oliver sneglade in i dörrspringan och även han kröp ner bredvid mig (Wilmers säng är för tillfället 120cm, tack och lov 😅).
Där låg jag med varsin liten pojke på var sida och när Wilmer vaknade och såg Oliver så lyste det i hans gröna ögon och han utbrast "Ojiver!" Och så lutade de sig över mig och kramades, länge. Mitt hjärta svämmade över av kärlek. Så otroligt fint.
Det var en stund fylld av så mycket kärlek och värme och världen kändes med ens så ljus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar