.. börjar det bli lugnare allting. Jag har lyfts av det mesta huvudansvaret på jobbet och har istället ett område att fokusera på vilket betyder jobb en dag i veckan. Och sedan BARA mammaledig.
I måndags gick vi till öppna förskolan jag och Wilmer, det var månader sedan vi var där. Han älskade det och tog sig runt på sin lilla (stora) rumpa och lekte och skaffade sig nya polare 😊
Mer sådant från och med nu!
Idag är på dagen ett år sedan min lilla kille blev sådär sjuk. Denna tid låg vi i vår säng på vårt rum på infektionsavdelningen på Sachsska efter en resa med ambulans och en timme i akutrummet där ett team av läkare jobbade för att få ner hans höga puls och hjälpa honom med syresättning.
Känslan när vi låg där var ju såklart chock och lika chockad som jag var över att min pluttelilla bebis blivit så sjuk var jag över att vi blivit inskrivna och att jag tvingats åka ifrån Oliver som även han var sjuk där hemma. Han hade ju sin pappa såklart men jag kände mig så hjälplös.
Och det var bara början på den där mardrömsveckan. Usch.
Jag kramade honom extra länge och pussade på hans lilla smålockiga huvud innan jag la honom ikväll. Så tacksam över att han är den han är och att han är här hos oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar