I en vardag som oftast är lite rörig, full av kompromisser diskussioner och "konflikter" mellan de små och man inte riktigt hinner stanna upp och känna efter, så känns det extra viktigt att verkligen ta tillvara på de där härliga stunderna då allt bara faller på plats.
Igår var en sådan stund när jag och Wilmer lämnade Oliver på förskolan. Hans kompisar var i full färd med att bli påklädda och eftersom han själv var redo för utelek så väntade vi utanför. Med Wilmer i knät som nyfiket såg ut över den stora fina lekgården där han om om ett halvår själv ska leka om dagarna och Oliver som stod tätt intill och verkligen myste innan det var dags att säga hejdå. En stor blöt puss fick jag och de där glittrande ögonen. Det var bara vi tre som existerade just då.
När hans kompisar sedan kom ut puttade han på mig och sa "mamma gå och jobba nu".
❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar