Wilmer har åkt på en ordentlig förkylning och han gör det ordentligt varenda gång, stackaren. Men trots att både ögon och näsa rinner och nysningarna avlöser varandra mest hela tiden så har han varit så glad idag. Älskade lilla unge. Nätterna är inte lika roliga. De är ju inte så roliga annars heller.
Inatt låg han och vred och vände och andades tungt. (Han sover numera i sin säng bredvid mig, hans korkade envisa mamma har äntligen fattat att det är så han vill ha det, han ville inte ha ett eget rum.. det spelade tydligen ingen roll att han fick en skitsnygg tapet heller!)
Imorse kände jag mig som en klubbad säl men det var bara att smeta på sig smink och sticka iväg på "arbetsintervju".
Så nu går jag och väntar på besked samtidigt som hjärnan går på högvarv, hur i hela friden tror jag att jag mitt i allt underbart kaos med barn, hundar och ett hus som jag förgäves försöker hålla i ordning ska hinna jobba också?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar