Detta inlägg ska bli lite mer positivt än sist.
Dagen började med att hunden käkade upp mina öronproppar. De jag petar in i öronen när lilla Wrålmer skriker alldeles för högt medan jag gör mat till honom. Det är för att skona min redan lite nedsatta hörsel men jag tror det är för sent ändå.
Idag hade vi en tid hos barnspecialist på Sophiahemmet. Jag fick nog igår och ringde dit och bad att få träffa någon som tog min uppgivenhet över hans kräk på allvar.
Vi fick träffa en jättebra läkare som lyssnade och absolut inte avfärdade det som ett ickeproblem. Ännu bättre var att Wilmer faktiskt la en riktig Wilmer-spya när vi satt där, över britsen och halva fåtöljen.
Nu ska vi prova mjölkproteinfri ersättning ändå, bara för att utesluta. Men hon trodde egentligen, precis som jag, att det är en kraftig reflux han har. Och den kommer medicineras. Jag visste inte ens att man kunde det. Blir lite trött på BVC som bara avfärdat det eftersom han konstigt nog ändå går upp i vikt.
Det känns väldigt skönt och jag hoppas det kan få ett slut snart, det här kräkeriet.
På väg hem ringer de från förskolan och berättar att Oliver har feber från ingenstans. Hemma när vi tempar honom har han 40 grader och ögonen är helt sörjiga. Hej ögoninflammation.
Godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar