Idag åkte vi till kyrkogården där pappa har sin grav.
På lördag skulle han ha fyllt 74. Det är den nionde födelsedagen jag inte får fira med honom.
Vi la en ros vid hans gravsten.
Oliver och Wilmer förstod förstås inte vad vi gjorde där men en dag ska jag berätta för dem om deras morfar som är i himlen.
Och deras farfar med men det får K göra för jag fick tyvärr aldrig träffa honom.
Åren utan pappa går och tiden rusar, mer än någonsin sen vi fick barn.
Men i en del av mitt hjärta står tiden för alltid still.
Och där finns han, glad och stark och alldeles levande ❤
Sorgligt <3 Säker på att han har stenkoll på sina fina barnbarn från ovan.
SvaraRadera