Min älskade vän

Drygt 12 år gammal fick min älskade taxflicka somna in. Jag hade hoppats på några år till med ditt busiga barnasinne och härliga humor men det blev inte så.
Det var det tyngsta beslut jag tagit men jag vet att det var det rätta för dig min vän. För risken att låta dig lida en enda dag ville jag inte ta. Du är värd allt. Du har gett mig så mycket de här långa åren. De första åren hängde vi nästan jämt tillsammans du och jag, på stan, på jobb, på bussar och tunnelbanor, på båtar. Och vi älskade det.
Sedan när vi flyttade till hus fick du en egen trädgård att njuta i. Och du fick Mio -som blev din bästa vän, din lilla flock. Barnen kom och vi blev en allt rörigare familj. Väldigt rörig emellanåt. Och Molly, jag har aldrig någonsin slutat älska dig sådär intensivt fast vi blev fler. Tvärtom. Och det tror jag att du kände.

De sista åren blev mer stillsamma, ibland mer än jag önskat. Men jag tror du var nöjd med det. Ni sov er igenom många dagar och du älskade våra promenader, som fick kortas ner något emellanåt då du inte alltid hade samma energi. Men din tokiga humor fanns kvar hela tiden. Du showade och charmade, kröp på magen och fick uppmärksamhet som du älskade.

Fina Molly. Jag förstod att något var fel sista veckan. Men aldrig såhär fel. Sista natten när du olyckligt låg nere på mattan och inte kunde ta dig upp på benen själv så bar jag dig upp och la dig i vår säng igen. Jag la mig i fotändan intill dig och strök dig över ryggen och vi somnade båda tätt intill varandra.

Jag är så tacksam över alla de fina år vi fick tillsammans. Jag kommer aldrig sluta sakna dig. Det kommer aldrig sluta göra ont helt och hållet. Men jag blir också varm i hjärtat över att just jag fick vara din matte. Att vi valde varandra och jag fick den finaste hunden och vännen i mitt liv.

Jag älskar dig Molly.

En vacker vinterdag

Vi fick vänta länge på den riktiga snön den här vintern och nu kom den äntligen! Sedan hur länge den tänker stanna är en annan fråga men vi njuter till fullo av den just nu.
Många snow bob-promenader blir det (läs ett sjuj-kla träningspass för mamman och pappan)!
Den här helgen firar vi vår Wilmer som blev tre är i torsdags. Min "lilla" kille.
Idag gick vi på en härlig promenad i vintersolen innan det var dags för kalas no 1 med närmaste familjen. Jag är så tacksam att hans älskade mormor fick vara med och må bra idag.
Han blev inte nådigt bortskämd den lilla ongen.
Huvudpersonen ifråga bjöd på lite härligt treårstrots också mitt i allt 😅

Imorgon är det dags för kalas no 2.

Det gör ont

Det gör så ont just nu. Ett och ett halvt år efter att cancern slagit till fick vi att verkligen leva i, att ta vara på. Eller vi tar ju vara på allt nu med, mer än någonsin. Men strax före jul släcktes hoppet lite. Leukemin hann ikapp oss. Jag skriver oss fast det inte är jag som är sjuk. Det drabbar oss närmast anhöriga så otroligt hårt också. Livet pendlar mellan lyckan att vi fortfarande är tillsammans och sorgen, smärtan och förtvivlan att det inte är så lång tid kvar. Jag känner enormt mycket kärlek och samtidigt vrede inför det här livet.
Att veta att den för mig finaste människan på denna jord ska tas ifrån oss alla, från mina småkillar. Det sliter mig sönder och samman.
Om det finns någon rättvisa i denna värld, varför sker då det här?

Semestermood

Hela helgen har gått i en slags skön semesterkänsla, särskilt nu när värmen är här!
Igår blev det mera poolbad och på kvällen kom vår barnflicka J ut för att hänga med pojkarna då jag och K skulle in mot stan för att fira min fina svägerska. Pojkarna fick lyxmiddag med pannkakor och glass och vinkade glatt av oss från trädgården när vi gick till bussen. Så himla mysig känsla.

Kvällen blev hur trevlig som helst med ett riktigt härligt gäng på en bra restaurang.
Vi var hemma strax före 12 och båda sov förstås. Jag snusade lite på Wilmers lockiga huvud innan jag bar upp honom. Det bästa med att åka iväg på sådana trevligheter är att komma hem till mina småkillar. Och de två glada smålimporna förstås, alltid glatt viftande svansar.
Hela min värld där hemma.

Idag har vi fixat och packat inför resan, tog en sväng till Nacka Forum, badat såklart och jag tog en liten löprunda efter middagen.

Kvällen avrundas med glass och jordubbar och öl (inte för mig!) och imorgon börjar semestern pån riktigt!

Sommardag!

Vilken härlig dag!
Förskolan var stängd för planering så efter lunch var vi båda hemma med barnen.
Vi invigde poolen, SÅ härligt och efterlängtat!
Buset fortsatte i trädgården och senare under eftermiddagen gick jag och barnen ner till stranden och lekte och tittade på ankorna. K anslöt med färdigmat och vi åt middag tillsammans på stranden.

Den här härliga riktiga sommarvärmen som man längtat efter så, de där ljumna vindarna, härligt!

Som en fin avslutning bakade jag en äppelpaj när barnen somnat.

Snabbspolning!

Det är inte lätt att hinna sätta sig och skriva här med jämna mellanrum, livet går i ett och jag önskar dagarna hade minst två timmar till att få fylla ut med tid för återhämtning.

Våren kom och gick men nu hoppas jag den är tillbaka för att stanna. Men kylan hänger sig kvar.

Vi räknar ner till vår efterlängtade resa till Mallorca tillsammans med mamma, svärmor och mitt brorsbarn med familj, ska bli så mysigt!

Vår värld

Jag stängde lite tidigare igår då det egentligen var min sena fredag. 
Köpte med pizzor och skyndade hem till familjen, till att få hålla om mina älskade barn.
Med tv:n hela tiden i bakgrunden där vi följde nyheterna efter dådet som drabbat vår älskade stad.
Småkillarna fick sitt fredagsmys med popcorn, lyckligt ovetandes om de hemskheter som sker i deras värld, i deras land de ska ska växa upp.

Vid midnatt vaknade Wilmer och jag gick in till honom och kröp ner bredvid hans varma lilla kropp.
I morse väcktes jag av att Oliver sneglade in i dörrspringan och även han kröp ner bredvid mig (Wilmers säng är för tillfället 120cm, tack och lov 😅).
Där låg jag med varsin liten pojke på var sida och när Wilmer vaknade och såg Oliver så lyste det i hans gröna ögon och han utbrast "Ojiver!" Och så lutade de sig över mig och kramades, länge. Mitt hjärta svämmade över av kärlek. Så otroligt fint.
Det var en stund fylld av så mycket kärlek och värme och världen kändes med ens så ljus.